Medlemsblog Helena Erngård [galleri]

”Dom vilda tanternas kväll”

av Helena Erngård

Allt kan hända i en fotoklubb….som när fyra vilda tanter ger sig av en mörk kväll för att fotografera brinnande trollull med lång slutartid. Man kan inte klandra klubben för det initiativet, vi har något som vi kallar Meetups, som är medlemmarnas egna hyss. Jag skulle säga att årets Meetups har varit guldkant på tillvaron, och den här var något utöver det vanliga. Out of the box. Exakt vad som krävs för att utvecklas som fotograf! Man brukar väl säga att 40-talister är lite rebelliska kämpar med mycket mod? Ändå blev jag lite förvånad när dessa 70-åriga damer lockar ut mig på detta äventyr….”Det här är inte det värsta vi gjort” förklarar den ena av dem, och jag känner direkt att dom här tanterna vill jag gärna hänga mer med…

Vi beger oss alltså ut en mörk kväll. Kylan är bitande…Att ta av sig handskarna ger en smärta ända i benpipa och märg. Vi ställer ändå upp våra stativ mot en fond av det vackraste slottet i världen. Fingrarna fumlar med inställningarna på kameran. Fyra, fem sekunders slutartid, lågt ISO och manuellt fokus. Vi delar på vantarna där i kylan. Trollullen fästs i en metallvisp, och en tändsticka får den att glöda. Sakta snurras den brinnande trollullen igång i cirklar, allt snabbare eftersom. Sprakande som tomtebloss. Vi ser ingenting, vi känner ingenting. Vi är stelfrusna och knapparna på kamerorna är svårmanövrerade. Vi vet ingenting om resultatet. Det är kallt som på Nordpoolen. Ändå åker vi hem nöjda. Vi har utmanat oss denna kväll. En kopp te och en stund med Photoshop sitter fint. Med det sagt kan allt hända 2022...

God Jul & Gott Nytt År

Helena, ordförande 

Brännvidd 55 mm, bländare 4,5 , slutartid 5 sekunder

Välkommen på utställning!

av Helena Erngård

Nu är det pirrigt! Min bild är inlämnad till Kalmar Photo Art, den är stor och den höll på att inte komma i tid. Men i onsdags var det pressvisning så jag vet att den hänger på plats, puh! Att förbereda sig för en utställning har varit lärorikt. Inte nog med att bilden ska fotograferas, det är många val efteråt. Hur och med vilken upplaga ska bilden tryckas, ramas in, prissättas, signeras, och hur ska den presenteras i verkförteckningen? Jag valde ett ganska kostsamt alternativ, materialet var lika viktigt för mig som berättelsen om bilden som den grafiska formen. Min bild har ett budskap. En symbol, som du kan läsa mer om i verkförteckningen. Jag satte ett pris utan att skämmas. Materialet kostar, galleristen ska ha sin andel för lokal och marknadsföring och fotografen ska ha sitt. Punkt.

Konstfoto är en genre som ses bäst på plats! Bilderna kräver en del av betraktaren och det kan nästan vara som att lösa en deckargåta innan du får en aha-upplevelse! Jag såg en bra rubrik i tidningen idag ”Om du tycker att ett konstverk är fult, ta då reda på vad konstnären velat säga!”. Så är det. Konstigt, kan vara första intrycket. Bildberättelsen kan ge en annan dimension. Det är inte säkert du gillar berättelsen heller. Den kan vara smärtsam, sorglig, spännande, rolig, tänkvärd. Ungefär som en låttext. Gå dit och prata med fotograferna! Prata om bilden i första hand, tekniken i andra hand. 

Vi är två fotografer från Kalmar fotoklubb som blivit utvalda, Maritha Svensson och jag. Så välkomna på vernissage! Fredagen den 10/12 16-19. Därefter öppet ytterligare en vecka. Mer info:www.persongalleri.se

/Helena