Kalmar Fotoklubb - Medlemsblog

Medlemsblog Eva-Lena Johansson [galleri]

2021-11-09

Våndor

av Eva-Lena Johansson

Jaha. Pust. Nu sitter jag här och är helt slut.
Jag skickar in till en tävling som ett medel för att förkovra mig i urval, beskärning och ljus. Ha, det var den "enkla" biten visade det sig. Sista inlämningen var montage. Fy bubblan. Svurit här hemma så att brandvarnaren nästan gått igång. I Photoshop på datorn har jag efter mycket vånda lyckats öppna en bild. Det kommer man inte långt med. I Photoshop på plattan hittade jag något som beskar ut motiven. Vet inte hur. Lyckades efter några timmar få till det på plattan. 1 bild blev det. Sen tog jag appen Snapseed. Mycket enklare. Fick ihop två till. Då visade det sig att de var för små för att skicka in. En ny tur till dator och den webbaserade versionen av Lightroom. Lightroom CC kan jag inte köra för datorn är full. Efter att ha utökat mitt vokabulär ytterligare så var pixlarna fördubblade. Vet inte om min hjärna klarar fler tävlingar nu.
Nu blir det en kopp kaffe och sen får jag ta tag i nästa fotografiska problem som jag var lyckligt ovetande om för mindre än 2 år sedan, lagring. Extern hårddisk, Nas, SSD, HDD eller moln?





2021-02-01

Fotografiska vingelkrokar mot motivet

av Eva-Lena Johansson



 Mina Fotografiska Vinkelkrokar Mot Motivet


Det har alltid funnits en eller två kameror i mitt hem. Pappa gick ofta runt med en Agfa Isolette och mamma med sin Super8 filmkamera. Morfars Kodak inköpt i Amerika på 20-talet finns fortfarande kvar. Ett starkt barndomsminne är hur min bror och jag tittade på alla bilder som han haft med sig hem. De flesta, nästan alla, hade samma motiv. En T-ford och en man med en vacker kvinna vid sin arm. Olika kvinnor varje gång kändes det som.

De motiven lockade mig inte, men pappa hade lyckats fånga ett blixtnedslag. Det fotot har jag tittat på många gånger. Fascinationen över hur ett kort ögonblick kunde finnas kvar i ett litet fyrkantigt papper finns fortfarande kvar. Mitt första egna fotografiska minne kommer från när ett åskoväder drog in över byn och pappa visade mig bulb. Hur jag frenetiskt höll nere slutaren i väntan på att en blixt skulle slå ner. Fotografiet finns än. Svartvitt, ser ut som om det är mitt på dagen trots att alla lampor lyser i fönstren i radbyn. Har blivit några fler sen dess Tror att det är det som fortfarande driver mig. Att alla kort som jag tar är en träning för att fånga det förgängliga, om det så är en blixt eller en miljö som är på väg bort, på en liten fyrkantig papperslapp.

Nu senast en kurs som var i Fotografiska regi, Ljus i vintermörkret. Är nog det mesta vinglandet jag gjord mot mitt mål. Men mycket lärorikt att flytta ut ramarna som jag håller mig inom. Kan nog gå så långt som att säga att jag sprängt dem. En helt ny värld öppnat som öppnat sig som heter Abstrak fotografering och Intentional Camera Movement, ICM. Helt nya motiv också. Tänk så mycket tid man kan lägga på att få en toalett att se bra ut på bild. 




Första ämnet var gestaltande: En känsla skulle förmedlas med hjälp av titeln -Mörkret sänker sig. Sen var det dags för konceptuellt fotografi. Titeln som även denna gång var given på förhand var -En strimma av ljus när det är som mörkast. Som tur var fick vi lite andrum med Abstrakt som var nästa. Kan du se vad det är som är på bilden. Den är rakt ur kameran. 






Här är det först historieberättande, Narrativ fotografering för att avsluta med dokumentärt. Vi skulle dokumentera något som vi tror är borta om 50 -  150 år. Det är här vattentoaletten kommer in. Nu återstår det att se om det kan hjälpa mig att fånga ett åskväder på bild.





Se äldre inlägg:


Adress

Kalmar Fotoklubb
C/O Helena Erngård Ordf.

Kontakt

Email: info@kalmarfotoklubb.se